Jag vet inte vad jag ska skriva om först egentligen... Det är så mycket som händer samtidigt att man liksom blir avdomnad. Först kom nyheten om att Trump valts till president i USA - valts till president. Jag vet inte med er, men jag finner denna nyhet bedövande obehaglig, som det där ljudet man hör i öronen just innan man svimmar.
Samtidigt föll snön över Stockholm - och andra delar av landet får jag anta. Det var inte lite snö! Jösses vad mycket snö! Få var förberedda med vinterdäck och extrafiltar i bilen och sådär. Många fastnade i trafiken och en hel del olyckor drabbade de oförberedda. Det är sorgligt att det ska behöva ske, men allra sorgligast tycker jag nog är folks gnällande. Det föll väldigt mycket snö på väldigt kort tid under en månad då snö faktiskt inte är särskilt vanligt alls. Att samhället är lite oförberett är väl inte så konstigt! Vi får hjälpa varandra så gott vi kan helt enkelt, nog kommer nön att smälta vad det lider...
Men om Trump-nyheten avr sorglig så var nog nyheten om Leonard Cohens bortgång ännu sorgligare. Få andra musiker och poeter har berört mig på det viset Cohen gjort - och jag vet att jag är långt ifrån ensam om att känna så. Må han vila i frid.